Blödningar. :(
Vad är det för fel på min kropp? Nu är det i två månader som jag har haft mens en gång i veckan.. :( Remiss har skickats till gyn men jag fick beskedet idag att jag inte ska räkna med att bli kallad innan den 23/12! Hur ska jag orka med att stå ut så länge?
Mensvärken, dåliga humöret, tröttheten.. Vad fan!?
Vad sjutton är det för fel på mig?
Förbannade, jävla sjukvård! Skit kropp!
Ljus.
Dagen är lite ljusare än gårdagen. Jag har kommit ut på en promenad, fått frisk luft och träffat en god vän.
Att lite tjejsnack kan göra så mycket för själen.
Då återstår bara det där bekymret med mig själv och mina tankar. Om jag bara kunde sätta fingret på VAD jag tänker så hade det nog känts lite lättare.
Vad tvivlar jag på? Dig? Mig? Oss?
Är det såhär det ska kännas?
Höst.
Att det ska behöva vara så komplicerat. Så invecklat.
Jag borde ju vara lyckligast i världen. Men hela jag är splittrad och förvirrad.
Är det pga mörkret? Hösten? Hormoner? Jag vet inte. Men jag kan inte få kontakt med mitt inre.
Jag klarar inte av att hålla ditt humör uppe. Jag har tillräckligt med att hålla mitt eget ovanför vattenytan.
På den "Positiva Psykologin" igår pratade vi om att skriva ett tacksamhetsbrev. Jag tänkte för mig själv att det ska jag minsann göra. Idag sitter jag här, tanklös. Även om jag vet vem jag skulle skriva det till så har jag ingen aning om hur jag skulle formulera mig, vad jag skulle vilja skriva. Och egentligen inte heller vad jag skulle tacka för?
Jag undrar jag vad det är för fel på mig? Jag har ju sprungit in i någon som faktiskt gör mig lycklig. Varför känner jag då ingen lycka? Alla fina ord, all bekräftelse, närheten.. Allt det där man drömmer om. Det får jag. Och ändå känner jag mig tom. Vad beror det på? Ska det verkligen vara så?
Jag håller nog på att förlora förståndet..
Höstdepression?
"Din fjäril har lämnat sin kokong.."
Flyg nu fjäril sköna, så ses vi någon dag..
Idag plågar jag mig själv. Ångest-musik på högsta nivå.. Inte för att det får mig att må dåligt utan för att det får mig att må bra.
"I surrender myself into the arms of a beautiful stranger.."
Idag plågar jag mig själv. Ångest-musik på högsta nivå.. Inte för att det får mig att må dåligt utan för att det får mig att må bra.
"I surrender myself into the arms of a beautiful stranger.."
Liv.
Vakuum. Känslor. Ångest. Lycka. Förvirring. Lättnad. Beslutsamhet. Tro. Hopp. Pirr. Sorg. Smärta.
Hela jag är kortsluten.
Hela jag är kortsluten.
Lycka!
Ja, nu har jag nog suttit här i tjugo minuter och bara stirrat på skärmen. Och varenda gång inser jag att jag inte har något att skriva då jag mår bra. :) Kanske är ett gott tecken men inte när man är sugen på att skriva. :)
Det händer mycket omkring mig för tillfället. Och det bubblar i hela mig av lycka och välmående. Vad mysigt allt är! Och jag är så himlatacksam för att jag har mina vänner. Och jag är så lycklig över min nyfunna vän. Tänk att livet kan förändras på ett ögonblick och ändå påverka en så mycket.. Åh, vad jag är lycklig!
Haha, och här sitter jag och har så himla tråkigt. Men ändå mår jag så förbannat bra! Jag är lycklig! :)
Det händer mycket omkring mig för tillfället. Och det bubblar i hela mig av lycka och välmående. Vad mysigt allt är! Och jag är så himlatacksam för att jag har mina vänner. Och jag är så lycklig över min nyfunna vän. Tänk att livet kan förändras på ett ögonblick och ändå påverka en så mycket.. Åh, vad jag är lycklig!
Haha, och här sitter jag och har så himla tråkigt. Men ändå mår jag så förbannat bra! Jag är lycklig! :)
Jag är..
Nyfiken.
Spänd.
Glad?
Nervös.
Pirrig.
Betuttad.
Orolig.
Ja, lite av varje faktiskt. :)
The sounds of silence..
Längtan? Efter vad?
Jag har ingen aning. Kroppen skriker.. Hjätat svider.. Men vad är det jag längtar efter?
Om jag ändå visste. Om jag kunde sätta ord på det.. Om någon bara kunde ge mig svar.
Tillit? Vad är det? Drömmar? Tro? Hopp?
En önskan? Fjärilar i magen?
Gah!
Tänk om jag bara kunde få känna några sådana på riktigt igen..
Om jag bara kunde tillåta mig att känna..
Kortsluten..
Jag vet hur jag borde bete mig. Jag vet vad som är rätt och fel.
Jag vet vad som förväntas utav mig och jag känner mig som en hemsk människa när jag inte klarar av att leverera det.
Men jag kan inte.
Dina lögner har blivit för många.
Säga vad man vill men jag har fått nog. Och det här beslutet sliter i mig.
Men jag måste säga adjö.
Dina misstankar är felaktiga. Du vet ingenting.
Vad var det han sjöng, TrubadUlf? "Jag lämnar dig, älskling"?
Jag vet vad som förväntas utav mig och jag känner mig som en hemsk människa när jag inte klarar av att leverera det.
Men jag kan inte.
Dina lögner har blivit för många.
Säga vad man vill men jag har fått nog. Och det här beslutet sliter i mig.
Men jag måste säga adjö.
Dina misstankar är felaktiga. Du vet ingenting.
Vad var det han sjöng, TrubadUlf? "Jag lämnar dig, älskling"?
Diva <3
Nu har hon fått somna in.. Min lilla plutta.
Och det gör mig så ont att det skär i kroppen på mig
Hon somnade i mina händer medan tårarna sprutade på mig..
Precis som dom har gjort stärre delen av dagen.
Jag trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt..
Men det känns som om jag ska gå sönder.
Och det gör mig så ont att det skär i kroppen på mig
Hon somnade i mina händer medan tårarna sprutade på mig..
Precis som dom har gjort stärre delen av dagen.
Jag trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt..
Men det känns som om jag ska gå sönder.
Frid.
Jag har tagit mig i kragen. Jag har äntligen börjat skriva på min bok. Sjukhusbesök hit, operationer dit, datum här och misstag där.
Jag har mina små, små förhoppningar om att den ska kunna hjälpa till att förändra sjukvården i framtiden. I många fall har jag minne som en guldfisk. Men när man blir felaktigt behandlad, ignorerad och trampad på.. Då finns minnena kvar. Längre än vad man tror. Och djupare än vad man anar.
Men usch vad det river upp sår och inte bara det.. Salt hälls över mig gång på gång..
Den där dumma människan som sa att "tiden läker alla sår", han ljög. Och jag avskyr lögner!
Men vilken fantastisk ro jag har i kroppen för övrigt.. Det har varit en fin dag och tankarna stämmer överens med känslorna.
Jag har mina små, små förhoppningar om att den ska kunna hjälpa till att förändra sjukvården i framtiden. I många fall har jag minne som en guldfisk. Men när man blir felaktigt behandlad, ignorerad och trampad på.. Då finns minnena kvar. Längre än vad man tror. Och djupare än vad man anar.
Men usch vad det river upp sår och inte bara det.. Salt hälls över mig gång på gång..
Den där dumma människan som sa att "tiden läker alla sår", han ljög. Och jag avskyr lögner!
Men vilken fantastisk ro jag har i kroppen för övrigt.. Det har varit en fin dag och tankarna stämmer överens med känslorna.
Du är allt, jag inte vill ha..
Jag skrev ett par rader till din ära, men jag ångrade mig plötsligt.
Du är inte värd mina tankar, mitt hjärta eller min själ.
Du styr stora delar av min tid men det betyder inte att jag accepterar dig.
Jag vet att jag måste kämpa emot, då du håller dina händer runt min hals..
Få bort din tunga kropp från min bröstkorg..
Men du är stark och jag vet inte hur länge jag ska orka.
Det är mitt liv och jag tänker INTE dela det med dig.
Du är ÅNGEST och jag ska övervinna dig!
Du är inte värd mina tankar, mitt hjärta eller min själ.
Du styr stora delar av min tid men det betyder inte att jag accepterar dig.
Jag vet att jag måste kämpa emot, då du håller dina händer runt min hals..
Få bort din tunga kropp från min bröstkorg..
Men du är stark och jag vet inte hur länge jag ska orka.
Det är mitt liv och jag tänker INTE dela det med dig.
Du är ÅNGEST och jag ska övervinna dig!
Svek.
Jag har ingenting att säga dig..
Det är tomt här inne nu.. Jag är tom
Du tog all min kraft.. All min ork.
.En känsla av svek..
Vägled mig..
Tänk om jag slänger mig ut i tomma intet? Om jag faller handlöst? Om du inte orkar fånga mig?
Jag vet inte om jag orkar falla, igen..
Jag vet inte om jag orkar falla, igen..
Jag.
Alla dessa känslor.. Jag blir galen. Alla tvivel. All ilska och all sorg..
Jag är så jävla trasig. Så söndersliten. Ihålig..
Tänk att man kan tycka så fruktansvärt illa om sig själv. Att man kan må så dåligt av att veta sanningen. Vara så olycklig över det som livet gett..
Alla dessa känslor.. Ta bort dom! Låt mig bli jag igen! Jag saknar tryggheten.
Jag saknar mig...
