Min älskade gitarr..

Jag önksar så att jag kunde lära mig spela.. Ge mig orken! Ge mig lusten! Ge mig tålamodet!

"Du om någon borde förstå, att man inte gör såhär mot mig.."

Dom senaste veckorna har jag fått en och samma fråga många gånger.. Vad har du för mål för framtiden? Vad vill du uppnå?
Och varenda gång vänder jag ut och in på mig själv och kan inte ge något vettigt svar. Jag vet inte vad jag vill!
Det jag önskar mig kan man inte köpa för pengar. Kan man inte lägga sin lediga tid på.
Så vad svarar man? Jag har faktiskt ingen aning.

Har varit hos läkaren idag. Konstigt att varenda gång jag träffat denna man så känner jag mig lugn och trygg. Han är en otrolig man. Jag vet inte varför han bara faller mig i smaken något så galet mycket. Sättet han pratar med mig som patient, ord han väljer för att förklara så komplicerade saker, hans svordomar.. Vilken härlig karl!

"Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här.. Nu kan det vara för sent.. "

Jag undrar så..

..om det inte är någon mer än jag som genomskådat dig. Om det inte finns någon mer än jag som insett vilket monster du är. Om ingen vet, ingen anar.. Ditt falska, otäcka, svin!

Det känns skönt att ha kommit till insikt. Att se sanningen i vitögat. Du är inte den jag trodde att du var. Och dom ord du säger rinner av mig som vatten på en gås. Dom är ändå inte sanna och har ingen innebörd. Jag vet inte om du säger dom för att verka så mycket bättre än vad du är? Om du säger dom för att snärja folk? Jag vet inte varför.. Jag ställer inga krav på dig. Jag förväntar mig ingenting.. Men ändå kommer dom. Alla dessa jävla lögner!

Jag tror att det finns en mening med mitt tragiska liv.. Har bara inte riktigt förstått vad den meningen är än..

RSS 2.0