lillasystersilvhorn

Underligt det här..
Det här med att man bara behöver skriva av sig då man mår dåligt. Eller ja, när man mår som sämst. Varför skriver jag inget då jag mår ganska bra. När jag ser ljust på framtiden. Då jag fortfarande kan hoppas och drömma? Jag vet verkligen inte. Underligt känns det i alla fall. :)

Och idag är en sån där dag.. Jag mår riktigt bra. Jag har tränat, varit på en promenad, sett barnen leka i parken, ätit god mat, pratat en massa strunt, drömt, funderat och bara varit. Och alltså har jag egentligen ingenting att skriva här.
Mina tankar är fortfarande desamma, ångesten kommer dagligen fast under mer kontrollerade fprmer.. Och framför allt, jag kan känna lyckan. Det enda som saknas nu är den där härliga känslan av förälskelsen. Den som jag inte känt på såå länge. Jag saknar den. Och jag hoppas så innerligt att den hittar mig någon dag..
Fjärilar i magen, lyckorus i huvudet, en konstigt lycklig känsla av panik.. Haha..
Men som sagt.. Hoppet finns här.

Låt mig bara slippa ångesten så ska jag nog klara av det här med..