lillasystersilvhorn

Jag vet inte vad jag ska tänka.. Eller känna heller för den delen. Det närmar sig nu.. På onsdag bär det av mot Gbg och en jäkla massa möten med läkare av olika slag.
Hjärnan går på högvarv trots att den är tom. Hur kan det gå ihop?
Dagarna lever jag precis som vanligt, trots att jag är galet trött på att gå hemma, så lyckas jag i alla fall njuta av dagen.. Kvällar och nätter blir värre..
Har börjat förbereda här hemma. Plockat iordning, rensat bland all skit, imorgon blir det en sväng till källaren med kartonger jag plockat ihop. Datorn är rensad på det mesta.. "Medlemsskap" på sidor jag inte kommer behöva är nerstängda och avslutade. Om ni bara kunde ana vad det är som rör sig i mitt huvud..
Tänk om det här var sista gången jag kunde betala mina räkningar själv?
Om jag inte kommer kunna storhandla själv i fortsättningen?
Om jag inte kommer kunna tömma kattlådan själv?
Och jag inte kommer kunna välja gardiner själv.. Matta.. Sängkläder..
Gah! Jag blir galen!!
Och så helt plötsligt vaknar hoppet till liv.. Tänk om operationen går bra? Om jag alltid får behålla synen? Att jag kan fortsätta se såhär bra i resten av mitt liv? Var ska jag börja då? Vad kan jag göra för att må bättre då? Det finns så mycket jag vill ta tag i, förändra.. Förnya. Usch!
Men när sjutton vet jag om jag kan det?

Otacksamma människor!! Ni vet inte vad ni har fören ni förlorar det.. Var tacksam för det lilla..

Jag är nog egentligen rätt arg. Det känns så. Ibland. Inte just nu.. Men ibland blir jag så förbannad att jag inte vet var jag ska ta vägen.. Jävla idioter!!
Vem fan ska vattna mina blommor? Mata mina katter? HELVETE!!
Jag vill ha ett jävla liv!! Jag har för fan ett fast jobb, ett jobb som jag inte kan gå till. En fast inkomst som kommer raseras fullkomligt. Jag har för helvete utgifter, vem ska betala dom?? Jag kommer inte överleva på sjukpenningen.. Blind, fattig och ensam är vad jag kommer bli..
Jävla fitt-liv!!

Min tid är inte nu.. Den var igår..