Har du en famn för mig?
Väskan är packad, hemmet är klart.. Nu är det bara jag kvar.
Ett bad och en smörgås sen ska jag krypa ner i sängen och försöka sova.. Jag kommer inte lyckas. Jag vet juh det..
Men försöka ska jag. På fullaste allvar.
Jag har sådan ångest att jag mår illa. Konstigt att den där klumpen i magen kan kännas så stor.. Att det känns som om man kan ta på den.. Det kryper i hela kroppen på mig.. Armarna kittlar och benen somnar.. Tänk om jag ändå bara kunde få rymma från verkligheten. Men den är här och den är nu.
Kan du inte bara berätta för mig att det är en dröm nu? Väcka mig genom att smeka mig på kinden och säga att det bara var en mardröm? Krama om mig och berätta att jag kan sluta oroa mig nu? Att det är min tur nu? Att vinden har vänt och att lyckan är på väg?
Men vad drömmer jag om..? Orealistisk? Ja.
"Här finns så mycket vackert, som jag inte kan se. Jag drar mig sakta undan och solen följer med. Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är. Det regnade idag och det finns en mening med det.
Har du en famn för mig? Har du en famn för mig? Var du än befinner dig. Har du en famn för mig?"
